sväljnings

Sväljningsprocessen, ofta kallad sväljning, är den fysiologiska processen som transporterar bolus från munhålan ner till magen. Den är komplex och kräver noggrann samordning mellan flera anatomiska strukturer, inklusive munhålan, svalget, esofagus och andningsvägarna. Sväljningsförloppet delas vanligtvis in i tre faser: den orala fasen, den faryngeala fasen och den esofageala fasen.

Den orala fasen är i huvudsak frivillig och inleds när tungan trycker bolusen bakåt mot svalget. Den mjuka gommen höjer sig för att stänga näshålan, och tungan formar en sammanhållen bolus som sväljs vidare.

Den faryngeala fasen är reflexstyrd och inträffar nästan omedelbart när bolusen berör bakre svalgväggen. Epiglottis viker sig över larynx och luftvägen skyddas. Svalgmusklerna driver bolusen ned genom svalget medan övre esofagus-sfinktern slappnar av så att bolusen kan passera in i esofagus.

Den esofageala fasen startar när bolusen når övre esofagus-sfinktern och esofagusens peristaltiska vågor driver den nedåt mot magsäcken. Nedre esofagus-sfinktern släpper in bolusen i magsäcken.

Kontrollen av sväljningsprocessen involverar flera centrala nervsystemregioner, inklusive hjärnstammen och cortex, samt sensoriska och motoriska kranialnerver som koordinerar muskelaktivering. Dysfagi och andra sväljningsstörningar kan uppstå vid neurologiska skador, åldersrelaterade förändringar eller strukturella problem och utreds ofta med videofluoroskopisk sväljningsundersökning, endoskopi eller esofagusmanometri.