sväljbarhet

Sväljbarhet är ett begrepp inom livsmedels- och läkemedelsvetenskap som beskriver hur lätt ett ämne eller en dosform kan sväljas utan besvär eller risk för aspiration. Begreppet används särskilt för orala läkemedelsformer som tabletter, kapslar och lösningar, men kan även appliceras på livsmedel och kosttillskott. En god sväljbarhet underlättar följsamhet, minskar risker för felintag och förbättrar säkerheten vid kliniska behandlingar.

Relevans: Sväljbarhet är särskilt viktig för barn och äldre, samt för personer med nedsatt sväljningsreflex eller muntorrhet. Dålig sväljbarhet kan leda till att patienter inte tar helt korrekt dos eller avstår läkemedel helt.

Faktorer: Sväljbarheten påverkas av dosformens fysiska egenskaper, såsom storlek, form, yta och textur, samt av dess disintegration och upplösning i munhålan. Vätskans viskositet, temperatur samt salivproduktion och munhålans tillstånd påverkar upplevelsen. Individa faktorer som ålder, tandstatus och sväljmotorik spelar också roll.

Bedömning: Inom läkemedelsutveckling görs ofta kombinationer av användarbaserad bedömning och instrumentella studier för att bedöma sväljbarhet. Subjektiva skalor där patienter bedömer hur lätt de kan svälja en form används tillsammans med instrumentella undersökningar såsom videofluoroskopiska sväljstudier för att observera sväljningsförloppet.

Förbättringsåtgärder: För att förbättra sväljbarheten används bland annat minskat doseringsstorlek, rundare eller mjukare former, slätare yta och smakmaskning. Orala former som snabbt smälter i munnen (orodispersibla tabletter) eller flytande och suspensionbaserade produkter ökar sväljbarheten. Ytbeläggningar, lubricering och alternativa doseringsmoduler kan också bidra. Vid val av form beaktas effekt, stabilitet och användarens målgrupp.