sublingualkörteln

Sublingualkörteln är en av de tre stora spottkörtlarna och den minsta av dem. Den ligger i munbotten under tungan, framför den submandibulära regionen och ovanför mylohyoideus-muskeln i sublingualrummet. Körteln består av flera lober som producerar mucusdominerad saliv, vilket ger smidighet och fukt i munnen samt skyddar tusk och tänder.

Utförsgångar och anatomi: Sublingualkörteln har flera små utförsgångar samt en större utförsgång kallad ductus sublingualis major (Bartholini). Den största gången öppnar vanligtvis vid sublingulacarunceln, ibland tillsammans med ductus submandibularis. Förutom den största gången finns även många små gångar (ofta kallade Rivini- gångar) som tömmer sig längs den sublinguala vecken under tungan.

Funktion och sekret: Denna körtel producerar mest mucuslik saliv som bidrar till smörjning av munhålan, bildar ett skyddande skikt över slemhinnan och underlättar tal och sväljning. Den mucösa naturen gör sekretet tjockare än i andra spottkörtlar, vilket är viktigt för fukt och retentionsförmåga i munnen.

Nervpåverkan och blodförsörjning: Parasympatisk innervation som ökar salivsekretionen går via chorda tympani (facialis nerven) som följer linginalnerven till submandibular ganglion och därifrån till sublingualkörteln. Sympatisk input från övre cervikala ganglionen ger en mindre ökning eller minskning av sekret. Blodförsörjningen svarar mot lingualarterien med flebit i lingualområdet; venerna töms i vena lingualis eller anslutande system.

Våra kliniska perspektiv: Sublingualkörtel­tumörer är mindre vanliga men kan förekomma (ofta benigna som pleomorft adenom) och kräver diagnostik och kirurgisk behandling. Sialadenit och sialolithiasis förekommer men är färre jämfört med submandibulära körteln. Behandling vid sjukdomar brukar vara kirurgisk avlägsnande med bevarande av omitlig funktion där möjligt.