strålsjukdomar

Strålsjukdomar, eller akut strålskada, är ett samlingsbegrepp för kroppsliga sjukdomstillstånd som uppstår efter kraftig exponering för joniserande strålning. Exponeringen kan vara helkroppslig eller partiell, och risken ökar med storleken på absorberad dos samt hur snabbt strålningen levererats. Vanliga orsaker är kärnkraftsolyckor, industriell radiografisk exponering, medicinska överexponeringar och andra händelser där höga stråldoser uppnås.

Den biologiska effekten beror på den absorberade dosen samt strålningskvaliteten. Helkroppsdoser över cirka 1 Gy kan ge akut strålsjukdom; högre doser leder till allvarligare symptom och ökad risk för död. Akut strålsjukdom uppträder oftast i olika kliniska syndrom beroende på dosen: hematopoetiskt syndrom, gastrointestinalt syndrom och i mycket höga doser neurovaskulärt syndrom. Sjukdomens klassiska faser inkluderar en prodromal fas med illamående, kräkningar och diarré, följd av en latent period och senare sjukdom med feber, infektioner, blödningar och multiorgansvikt i svåra fall.

Diagnos och behandling baseras på exponeringens källor och kliniska fynd, samt laboratorieprover som visar lågt leukocytantal och trombocytantal. Behandling är huvudsakligen stödjande: borttagning av strålkällan eller skydd av patienten, vätska och elektrolytbalans, behandling av infektioner, blod- eller stamcellstransplantation i svåra hematopoetiska fall, samt tillgång till tillväxtfaktorer som G-CSF. Det finns inget specifikt antidot mot ARS.

Prognos och förebyggande beror av den absorberade dosen samt patientens allmänna hälsa. Mildare fall läker oftast med stödbehandling, medan höga doser kan vara dödliga. Förebyggande innefattar adekvat skärmning, övervakning av strålningsnivåer, tidsbegränsad exponering och säkra arbetsrutiner i miljöer där strålning förekommer.