strålings

Strålning är energi som överförs mellan kroppar eller genom rymden i form av vågor eller partiklar. Den kan delas in i joniserande och icke-joniserande strålning, samt i elektromagnetisk strålning och partikelbaserad strålning. Joniserande strålning har tillräcklig energi för att avlägsna elektroner från atomer, medan icke-joniserande strålning normalt inte gör det och ofta verkar genom uppvärmning eller vågor som påverkar materia.

Elektromagnetisk strålning omfattar radiovågor, mikrovågor, infraröd strålning, synligt ljus, ultraviolett ljus samt röntgen och gamma. Partikelstrålning inkluderar alfa- och betastrålning samt neutronstrålning. Naturliga källor som kosmisk strålning och radioaktiva material i jordskorpan blandas med mänskliga källor som medicinsk diagnostik och behandling, industriella processer och kärnteknisk kraftproduktion.

Effekter och skydd är centrala begrepp. Joniserande strålning kan orsaka DNA-skador och öka cancerrisken, särskilt vid upprepad eller hög dosering. Icke-joniserande strålning används oftast i kommunikation och uppvärmning. Skyddsåtgärder inkluderar att öka avståndet, begränsa exponeringstiden och använda skydder som bly eller betong. Dos mäts i gray (Gy) som absorberad dos och i sievert (Sv) som effektiv dos, vilket tar hänsyn till strålningstyp och vävnad.

Användningar och reglering spelar en viktig roll. Strålning används inom medicin ( diagnostik och radioterapi), industri och forskning. Reglering sker genom internationella organ som ICRP och IAEA samt nationella myndigheter som Strålsäkerhetsmyndigheten i Sverige (SSM), som fastställer gränser och säkerhetsrutiner. Historia och upptäckter av strålning kopplas till forskare som Röntgen, Becquerel och Curie.