stråledose

Stråldos är ett mått på mängden energi som avges av joniserande strålning till en viss mängd materia per enhet massa. Den grundläggande enheten är gray (Gy); en Gy är en joule energi absorberad per kilogram vävnad. Stråldosen beskriver hur mycket energi som avlämnas i vävnad och säger inget om biologisk skada i sig utan är en fysikalisk storhet.

Den absorberade dosen, D, mäts i Gy och används för att bedöma uppvärmningen samt omedelbara biologiska effekter i vävnad. Det är den direkta mängdenergin som har avlämnats i celler.

För att bedöma biologisk risk används ekvivalensdos och effektiv dos. Ekvivalensdos H_T = D_T × w_R, där w_R är strålningens viktfaktor som speglar olika strålningars farlighet. Den totala effekten på kroppen kallas effektiv dos E och beräknas som E = Σ_T w_T × H_T, där w_T är vävnads viktfaktor. Båda uppges i sievert (Sv).

Praktiska exempel: röntgen och datortomografi ger olika nivåer av absorberad dos i storlekarna mGy och motsvarande ekvivalens- eller effektiva doser i mSv beroende på område och teknik. Naturlig bakgrundsstrålning är normalt några mSv per år. Rekommenderade begränsningar följer ICRP: yrkesexponering cirka 20 mSv per år i genomsnitt över fem år; allmänheten cirka 1 mSv per år ovan bakgrund. ALARA-principen betonat att strålning hålls så låg som rimligen möjligt.

Mätning och skydd: dosimetrar som TLD, OSL eller elektroniska dosimetrar används för att mäta stråldoser, medan jonkammarbaserade instrument används i fält. Skyddsåtgärder inkluderar minskad tid i strålningsfältet, ökad avstånd och skärmning.