strömgräns

Strömgräns är inom elektroteknik begreppet för den högsta ström som en komponent, ledare eller källa säkert kan bära eller leverera utan att överhettas eller ta skada. Begreppet används på flera nivåer: ledare i kabelinstallationer har en ampacitetsgräns, komponenters maxström föreligger i datablad, och en strömförsörjning kan ha en specificerad maxström. Den praktiska strömgränsen är i hög grad beroende av I^2R-uppvärmning, materialets temperaturtålighet, isoleringens klass och omgivningstemperaturen samt hur installationen är utförd.

För kablar och ledare används begreppet ampacitet, den kontinuerligt hållbara ström som inte orsakar onödigt temperaturhöjning. Faktorer som tvärsnitt, ledarens material, isoleringens typ och antal sammanförda ledare samt omgivningstemperatur påverkar. Vid högre temperaturer används derating för att ange hur mycket ström som får ledas säkert.

För utrustning och kraftkällor är strömgränsen vanligtvis angiven som maximal konstant ström eller nominell ström i databladet. Att överskrida strömgränsen kan leda till överhettning, ökad åldringshastighet eller isoleringsskada. Skydd som säkringar och brytare används för att begränsa strömmen och därmed skydda utrustningen.

Det finns även skillnader mellan kontinuerlig och kortvarig ström. Kortare, pulser kan under vissa förhållanden tåla högre strömmar än den kontinuerliga gränsen, men kräver noggrant beaktande av komponenters säkerhetområde (SOA).

Sammanfattningsvis är strömgränsen en viktig säkerhets- och designparameter som kopplar samman elektrisk last, värmeutveckling och livslängd hos komponenter och installationer.