stråltypens

Stråltypens är ett begrepp som används inom fysik och radiologi för att beskriva och klassificera olika typer av strålning. Begreppet omfattar både joniserande och icke-joniserande strålning och används i sammanhang som medicinsk behandling, diagnostik, industri och strålningssäkerhet.

Klassificering: Joniserande strålning kan orsaka jonisation i materien. Exempel är alfastrålning (heliumkärnor), betastrålning (elektroner eller positroner), gammastrålning, röntgenstrålning och neutronstrålning. Dessa har varierande penetrationsförmåga och olika biologiska effekter. Icke-joniserande strålning inkluderar radiovågor, mikrovågor, infraröd strålning och synligt ljus; dessa har generellt sett lägre förmåga att orsaka jonisering i celler.

Mått, effekt och skydd: Den absorberade dosen mäts i gray (Gy); den biologiska effekten beräknas i sievert (Sv). Aktivitet mäts i becquerel (Bq). Skydd mot strålning anpassas efter typ: alfastrålning stoppas av papper eller hud, betastrålning av tunna metallplåtar, gamma- och röntgenstrålning kräver bly eller betong, neutroner skyddas av vatten eller vätehaltiga material.

Användningar och säkerhet: Stråltypens begrepp används inom medicinsk bildbehandling och strålbehandling, industriell radiografi, materialforskning och kärnteknik. Strålningsskydd följer principen ALARA (så lågt som rimligt möjligt) och internationella standarder regleras av myndigheter och internationella organ.