stabiliseringsåtgärder

Stabiliseringsåtgärder syftar till att öka stabiliteten i ett system genom att motverka oönskade variationer och därigenom minska risker och sårbarhet. De kan tillämpas inom ekonomi, bygg- och anläggningsarbete, miljö och klimat samt samhälls- och politiska sammanhang. Målet är ofta att förutse och motverka kriser, sänka volatilitet och stärka funktion och motståndskraft över tid.

Inom ekonomin används stabiliseringsåtgärder för att dämpa konjunktursvängningar och skydda inkomster och sysselsättning. Vanliga instrument är automatiska stabilisatorer som arbetslöshetsförsäkring och progressiv beskattning samt aktiva åtgärder som offentliga investeringar eller stimulanspaket vid nedgångar. Centra i stabiliseringspolitiken är att snabbt påverka efterfrågan utan att skapa långsiktiga misshällningar.

Inom bygg- och anläggningssektorn omfattar åtgärder som att förstärka grundläggning, använda geotekniska metoder, tjäna mot skred, sättningar och andra mekaniska risker. Man använder även stöd- och dammbärande system, samt vibrations- och nattskydd för att upprätthålla funktion och säkerhet i strukturer under påfrestningar som jordskred, vind eller jordbävningar.

Inom miljö- och klimatområdet finns stabiliseringsåtgärder för att kontrollera erosion, sedimentflöden och översvämningsrisker samt för att stärka landskapets motståndskraft mot extremväder och klimatförändringar. Exempel inkluderar vegetationssäkring, geosynteter, terrassering och kust- eller flodbankstabilisering.

Effektiviteten av stabiliseringsåtgärder påverkas av kontext, tidsram, kostnader och risker samt av hur åtgärdernakoordineras med andra insatser. Se även stabiliseringspolitik, riskhantering och geoteknik.