spricknätverkets

Spricknätverket är inom geologin det sammanlänkade systemet av sprickor i en bergmassa. Dessa sprickor kan vara joints, som saknar betydande glidning, eller förkastningar, där sprickplanet har förflyttats i förhållande till omgivningen. Nätverket bildas under mekaniska spänningar från tektonik, temperaturförändringar, avlastning och vätskeflöde samt kemisk påverkan, och utvecklas när nya sprickor bildas och befintliga öppnas, stängs eller glider med varandra.

Spricknätverkets struktur kännetecknas av densitet, orientering, apertur och koppling. Sprickornas topologi – hur de är anslutna – avgör hur bergmassan uppträder mekaniskt och hur vätskor och gaser kan migrera genom den. Nätverk kan vara småskaliga eller sträcka sig över större regioner och inkluderar olika typer av sprickor, från öppna kärnsprickor till upplösta och slipade förkastningar.

Betydelse och tillämpningar: Spricknätverk styr fluidflöden i berg, vilket är centralt inom vattenförsörjning, geotermi, olje- och gasproduktion samt CO2-lagring. De påverkar även bergstabilitet och risker vid tunneldrift, gruvdrift och slänthållning. Studier av spricknätverk kombinerar fältobservationer, borrhålsavbildning och geofysiska metoder med numeriska och statistiska modeller – särskilt diskreta spricknätverk (DFN) – samt nätverksteoretiska angreppssätt.