specialeffekter

Specialeffekter är tekniker som används för att skapa illusioner inom film, TV, teater och liveproduktioner. De innefattar både praktiska effekter som görs på plats med riktiga objekt eller material och visuella effekter där digitala, optiska eller kombinerade metoder används för att framställa det som inte finns i verkligheten.

Praktiska effekter omfattar pyroteknik, explosioner, regn, rök, byggmodeller och miniatyrer, prostetik och animatronik. Dessa effekter kräver ofta noggrann byggnation, säkerhet och samordning mellan olika specialister.

Visuella effekter inkluderar optiska och digitala tekniker som bildkomposition, grönt eller blått skärmteknik (chroma key), matte paintings och datorgenererade bilder (CGI). Rörelseupptagning (motion capture) och virtuell produktion gör det möjligt att fånga rörelser och lägga till digitalt innehåll utan att förlora realismen.

Historiskt har specialeffekter spelat en central roll. Pionjärer som Georges Méliès arbetade med tidiga trickfilmer, medan stop-motion-animering utvecklades av regissörer som Willis O’Brien och senare Ray Harryhausen. Med 1970-talet och särskilt Lucas-filmerna tog visuella effekter ett stort steg framåt genom avancerad datorgenerering och rörelseupptagning.

Specialeffekter används inom film, TV, teater och liveevenemang för att förbättra berättelser, skapa action och produktionseffekter. Ansvariga inom fältet kan kallas specialeffektsexperter, praktiska effektspecialister eller visuella effektsupervisorer, beroende på arbetsfokus.