solvindar

Solvindar är en kontinuerlig ström av elektriskt laddade partiklar som avges från solens övre atmosfär, corona. De domineras av protoner och heliumkärnor (alfapartiklar) tillsammans med elektroner, och färdas ut i rymden samtidigt som de bär med sig solens magnetfält. Solvinden formar heliosfären, den magnetiska bubblan som omger solsystemet, och påverkar planeterna och den interplanetära miljön långt utanför jordens banor.

Hastigheter och sammansättning varierar mellan olika vindar. Den snabba solvinden har hastigheter omkring 700–800 km/s och uppstår främst från öppna magnetfält i koronahålen. Den långsammare solvinden ligger vanligtvis kring 300–500 km/s och uppstår när magnetfältet är mer stängd. Tätheten nära jorden ligger ungefär runt 5 partiklar per kubikcentimeter och minskar med avståndet från solen. Partiklarna är laddade och temperaturerna i solvinden motsvarar miljoner kelvin.

Ursprung och variationer. Vindens acceleration tros ske i solens corona och drivs av gasexpansion samt magnetiska krafter och vågor. Solaktiviteten följer ett cirka elva år långt cykliskt mönster som påverkar balansen mellan olika vindtyper och därmed hur solvinden påverkar rymden runt planeterna.

Heliosfären och effekter. Solvinden formar heliosfären, en bubbla som skyddar jorden och resten av solsystemet från en stor del av det interstellära materialet. När solvinden möter jordens magnetfält pressas magnetosfären och kan leda till geomagnetiska stormar, auroras samt störningar i radio, GPS och satelliter.

Historik. Teorin om solvindar föreslogs av Eugene Parker 1958. Mätningar i rymden följde genom sonder som Explorer 35, Helios, Ulysses och Voyager, och senare uppdrag som SOHO och Parker Solar Probe har kartlagt solens utflöde i detalj.