släktnamn

Släktnamn, eller efternamn, är det namn som används för att särskilja en familj eller släkt och som vanligtvis följer en persons identitet över generationer. De används i officiella sammanhang, i folkbokföring och i vardagligt språk för att känna igen släktrelationer. Släktnamn är oftastvs kopplade till släktens gemensamma arv eller historiska kopplingar och kan vara svåra att spåra utan släktforskning.

Historiskt var Sverige dominerat av patronymiska namn, där barnens namn bildades utifrån faderns förnamn med ändelserna -son eller -dotter. Denna praktik ledde ofta till att varje generation hade olika efternamn. Under 1800-talet och början av 1900-talet började en trend mot fasta släktnamn, där familjer antog ett fast namn som inte ändrades med varje generation. Sådana släktnamn kunde bildas av olika element och blev arvsnamn som överfördes inom släktena.

Släktnamn kan bildas på flera sätt. De vanligaste typerna är toponymiska namn (från plats eller gård), naturbaserade namn (trä‑ eller bergrelaterade ord), eller beskrivande/yrkesrelaterade namn. Svenska släktnamn innehåller ofta element som berg,ström, qvist, skog, lund ellervik, men kan även vara av utländskt ursprung genom migration och giftermål.

Lagar och regler styr hur släktnamn får uppkomma, bytas och registreras i Sverige. Namnlagen och andra förordningar reglerar vilka namn som får användas och hur man registrerar dem hos myndigheter som Skatteverket. Ändringar av släktnamn kräver oftast officiell prövning och dokumentation.

I nutid är de flesta svenskar tilldelade fasta släktnamn som kan spegla släktens historia men ofta inte exakt varje generation. Växelverkan mellan tradition och personligt val gör att namnen varierar i betydelse och betydelse över tid. Släktnamn används också i släktforskning som en nyckel till genealogiska kopplingar.