skumgummi

Skumgummi, eller foam rubber, är en elastomerbaserad plast med en porös cellstruktur som uppstår när ett polymermaterial skummas och härdas. Den luftiga strukturen gör materialet lätt, dämpande och ofta flexibelt. Skumgummi kan baseras på olika polymerer, där polyuretan är den mest använda, men även latex (naturlig gummi) eller syntetiska gummier som NBR eller EPDM förekommer. Beroende på cellens uppbyggnad delas skumgummi in i öppencelliga och slutencelliga varianter. Öppencelligt skum är mjukt och andningsbart, vanligt i stoppningar och madrasser; slutencelligt skum är tätare, vattentätt och bättre isolerande, ofta använd i tätningsapplikationer och industriella produkter.

Tillverkning sker vanligtvis genom skumning av en polymerblandning följt av härdning. I polyuretanfoam blandas en polyol med en isocyanat samt en blow agent som skapar gasfyllda celler. Andra typer av skumgummi uppnås genom olika polymerer och skumningsmetoder såsom latexdipping eller andra processer. Efter härdning kan skummet klippas, formas eller lamineras till textilier, skyddsskal eller lock.

Egenskaperna varierar med material och tillverkning: polyuretanskum är vanligtvis mjukt, bra dämpning och god återhämtningsförmåga; öppet cella skum absorberar vätska lättare än slutet cell. Slutet cell skum är bättre mot fukt och ger högre isolering. Skumgummi är känsligt för UV-strålning och kan brytas ned av vissa lösningsmedel och höga temperaturer.

Användningsområden inkluderar möbler, madrasser, skyddskuddar, bil- och flygplanssäten, sportutrustning, förpackningar samt ljud- och värmeisolering. Skumgummi tillverkas i olika hårdheter och densiteter för olika krav. Miljöhänsyn: skumgummi kan vara svårt att bryta ned och återvinning beror på typ och lokala regler.