skogsplantering

Skogsplantering är åtgärden att anlägga ny skog genom att plantera små trädplantor där skog tidigare har saknats eller avvecklats. Syftet är att återställa produktiva skogsområden, skydda mark och vatten samt bidra till klimatmål genom ökad koldioxidbindning. Tillvägagångssättet kan användas på jordbruks- eller nedlagda skogsmark samt som del av omvandlingar från annan markanvändning.

Planteringsprocessen innefattar mark- och platsutvärdering, val av arter och bestämning av plantorna. Vanliga svenska arter i olika informationsmiljöer är tall och gran i boreala områden samt björk i mer näringsrika marker. Plantorna produceras ofta som barrotade plantor eller kontainer-/krukväxter. Planteringsfönstret varierar med region och årstid men ligger vanligtvis på vår och försommaren när marken är fuktig och tillväxten börjar. Plantering kan göras med handverktyg av operatörer eller med mekaniska planters som används vid större områden, ofta i samband med markberedning för att underlätta rotutvecklingen.

Efterplantering kräver ofta eftervård för att öka överlevnaden, vilket kan inkludera ogräsbekämpning, skydd mot skadegörare som harar och rådjur, samt bevattning och näring vid behov. För större satsningar används ofta stängsel eller skyddsåtgärder, och uppföljning med årgångsbesök för att bedöma tillväxten och behov av åtgärder.

Skogsplantering bidrar till ekonomisk avkastning på längre sikt, men innebär även miljöfördelar som ökad biologisk mångfald, bättre vattenreglering och förbättrad kolinlagring. Utmaningar inkluderar klimatförändringar, torka, skadedjur och risken för dålig överlevnad i mono-plantationer, vilket gör mångfald och anpassning centrala inslag i modern skogsplantering.