sjömansskap

Sjömansskap är begreppet för de kunskaper, färdigheter och den kultur som hör samman med sjöfart och att verka till sjöss. Det omfattar praktiskt arbete ombord, som hantering av rep, rigg och segel, samt navigation, väderuppfattning och säkerhet. Sjömansskap har i historien varit grundläggande för fartygens säkra färd och för besättningens samarbete i ofta krävande miljöer.

Historiskt dominerade segelskicket en tradition av knopar, linhantering, fartygsmanövrering och disciplin. Idag har sjömansskap utvecklats till ett bredare kompetensområde som inkluderar moderna tekniska system, motor- och kommunikationsteknik, lastning och transportlogistik, samt arbetsfördelning och ledarskap ombord. Trots teknologins framsteg är grunderna i sjömansskap – situational awareness, teamwork och säkerhet – fortfarande centrala.

Utbildning och träning sker genom maritima skolor och program som följer internationella standarder, ofta STCW-konventionen. Från första lärlingsperioder till yrkesexamen för befäl och fartygsbefäl kretsar utbildningen kring knopar, riggkunskap, fartygshantering samt krisberedskap, livräddning och brandskydd.

Kulturellt representerar sjömansskap en identitet bland sjöfolk, med traditioner, sjötermer och en särskild arbetskultur som betonar disciplin, ansvar och lagarbete. I modern tid används termen också för att beskriva det bredare kompetensområdet för marin personal när fartyg blir mer automatiserade men kräver fortsatt mänsklig kapacitet för säkerhet och effektivt bemannat arbete.