självuppmärksamhet

Självuppmärksamhet är den process genom vilken en individ riktar uppmärksamheten mot sina egna tankar, känslor, minnen och kroppsliga tillstånd. Inom psykologin används begreppet för att beskriva hur mycket människor fokuserar på sig själva i stunden och hur de upplever sig själva i förhållande till omvärlden. I svenskspråkig terminologi skiljer man vanligtvis mellan privat självuppmärksamhet – uppmärksamhet på interna tillstånd, som känslor och intentioner – och offentlig eller social självuppmärksamhet – uppmärksamhet på hur man uppfattas av andra.

Människors nivå av självuppmärksamhet påverkas av situationella faktorer (till exempel socialt främmande situationer) samt dispositionella faktorer (personlighet). Högt självuppmärksamhet kan underlätta självreglering och målaktivering när fokus används konstruktivt, men kan också leda till överdriven rumination, ångest eller störd kroppsbild när uppmärksamheten blir kritisk eller överdriven.

I forskning används ofta experimentella uppgifter och självskattningsskala för att mäta graden av självuppmärksamhet, samt dagboksanteckningar för att observera hur det förändras över tid. Begreppet har tillämpningar inom klinisk psykologi, organisations- och utbildningsvetenskap samt mediestudier, där man undersöker hur självuppmärksamhet påverkar beteenden som beslutsfattande, socialt engagemang och välmående.

Se även: självmedvetenhet, rumination, social ångest, kroppsbild.