sedimentkvalitetsgrenser

Sedimentkvalitetsgränser är koncentrationer av föroreningar i sediment som används som referensvärden vid miljöövervakning och riskbedömningar av bottenmaterial. Syftet är att bedöma om sediment är förorenat och att underlätta beslut om åtgärder som kan krävas för att skydda ekosystem och människors hälsa, samt att styra övervaknings- och restaureringsinsatser.

Gränserna används som beslutsunderlag i olika sammanhang, till exempel vid riskbedömning, prioritering av muddring och sanering samt vid uppföljning av tillståndsprövningar. De fungerar också som kommunala eller regionala indikatorer i övervakningsprogram för sjöar, vattendrag och kustmiljöer. I internationell och regional praxis används ofta olika typer av gränsvärden som stöd för jämförelse, klassificering av sedimentets kvalitet och fastställande av åtgärdsnivåer.

Vanliga ämneskategorier som omfattas är metaller (t.ex. kvicksilver, bly, kadmium), organiska föroreningar (t.ex. PAH, PCB, dioxiner), samt bekämpningsmedel och ibland organiska lösningsmedel. Gränser kan delas upp i effektbaserade trösklar (till exempel nivåer som förväntas påverka organismer) och riskbaserade eller bakgrundsrelaterade mått. Bioavailable fractioner och kvalitativ olika limningar mellan pH, sedimentkemi och biologisk tillgänglighet beaktas ofta i tolkningen.

Begränsningar finns i hur väl gränserna speglar verklig risk, då sedimentens heterogenitet, pigmentering, porvattenkoncentrationer och ålder påverkar resultaten. Användningen av sedimentkvalitetsgränser regleras ofta av nationell miljölagstiftning och europeisk vattenförvaltning, med koppling till beslut om övervakning, restvärden och restaurationsåtgärder.