savannselefanten

Savannselefanten (Loxodonta africana) är en av de två nu levande arterna av afrikanska elefanter och den största landlevande däggdjuret. Den förekommer i savanner, öppna skogar och gräsmarker över stora delar av Afrika söder om Sahara och är den mest spridda afrikanska elefantarten. Den övergår ofta i längre vandringar mellan foder- och vattenkällor, särskilt i torrperioder.

Utseende och fysiologi: Savannselefanten kännetecknas av stora öron som liknar konturerna av Afrika, lång och kraftig snabel samt stora bett (tuskar) som vanligtvis finns hos både hanar och honor. Hannar kan bli upp till cirka tre och en halv meter höga vid skuldern och väga flera ton; honorna är något mindre. Den tjocka, rynkiga huden och de brända hudlagren bidrar till skydd mot solen och svamp.

Socialt liv och beteende: Elefanterna lever i komplexa matriarkala gruppersom leds av den äldsta honan. Familien består av unga och äldre honor och deras ungar. Hanar lämnar gruppen vid könsmognad och vandrar ofta ensamma eller i små bachelorband. Elefanter kommunicerar med lågfrekventa infraljud som kan färdas långa avstånd, och de uppvisar avancerat socialt och minnesbaserat beteende.

Kost och ekologi: Som växtätare äter savannselefanten gräs, löv, bark och frukter. De påverkar ekosystemet när de skapar vattenhål, öppnar väg genom vegetation och sprider frön. Reproduktion: graviditeten varar cirka 22 månader; föds vanligtvis en unge var fjärde till femte år, och ungarna stannar länge med moderns grupp.

Bevarandestatus: Savannselefanten är klassificerad som hotad av IUCN, främst på grund av illegal tjuvjakt för elfenben, habitatförlust och människans konflikter med viltet. Bevarandeinsatser fokuserar på skydd av populationer, anti-utsmyckning och åtgärder som främjar människors samexistens med elefanter.