satsomgivning

Satsomgivning är de lingvistiska och diskursiva förhållanden som omger en sats i ett textstycke. Den består av närliggande meningar, ord och fraser i omedelbart sammanhang samt den övergripande diskursstrukturen som placerar satsen i ett sammanhang och påverkar tolkningen.

Viktigaste komponenter är den lokala satsomgivningen (föregående och följande meningar), den referensram som gör det möjligt att koppla pronomen och ellips till tidigare nämnda entiteter, samt diskursrelationer som binder satserna samman, till exempel sammanhang, kontrast eller orsakssamband.

Betydelse: Satsomgivningen påverkar hur ord får mening och hur satser kopplas samman. Den är central för referenslösning (vem eller vad pronomen hänvisar till), ellips, fokus och textens kohesion och koherens. Inom natur- och humanistisk språkbehandling används satsomgivning i uppgifter som kärnfrågeställningar, maskinöversättning och sentimentanalys där kontexten mellan satserna är viktig.

Exempel: Katten sov. Den låg under sängen. ordet Den får sin referent från satsens omgivning. Anna lämnade staden. Hon var trött.

Analytiska metoder: manuell annotering av diskurskontext, diskursparsing och kohesionmått, samt användning av kontextkänsliga representationsmodeller som kan ta hänsyn till flera meningar samtidigt.

Se även: kontext, diskurs, referenslösning, kohesion, koherens.