samtalsanalyser

Samtalsanalyser är en forskningsinriktning inom sociologi och lingvistik som studerar hur människor producerar och tolkar tal i interaktion. Fokus ligger på hur samtal byggs upp i praktiken: hur turordning hanteras, hur blickar och gester samspelar med ord, hur parvisa och rekirkulerade samtal utformas, samt hur olika handlingar som lovord, frågor, erbjudanden och kritik genomförs i samtalet. Målet är att beskriva hur social ordning skapas och upprätthålls i vardaglig kommunikation.

Ämnets historiska rötter ligger i etnometodologin och arbetet av Sacks, Schegloff och Jefferson på 1960- och 1970-talen. De lade grunden för en systematisk analys av samtalets organisering och meningsskapande i naturliga situationer. I dag används begreppet samtalsanalys ofta synonymt med “conversation analysis” i engelskspråkiga sammanhang och omfattar studier av både vardagligt tal och institutionsrelaterad kommunikation.

Metodiskt bygger samtalsanalyser på insamling av naturliga inspelningar av samtal, ibland kompletterade med fältobservationer. Analysen sker genom nära, verifierbar granskning av transkriptioner som fångar sekventiell struktur, turväxling, överlappningar, pauser och återkopplingar. Vanliga begrepp inkluderar sekvenser, adjacente par, korrespondens mellan handlingar och talhandlingar samt olika reparationsmekanismer. Forskningen tenderar att vara kvalitativ och detaljerad i tolkningen av hur konkreta prathandlingar uppnås i interaktionen.

Samtalsanalyser används inom flera områden, exempelvis utbildning, vård och omsorg, arbetskommunikation och medier. De ger insikter i hur effektiv kommunikation uppstår och hur missförstånd och konflikter kan uppstå och lösas i verkliga samtal. Begränsningar inkluderar betoningen av korta, lokala händelser och behovet av tydlig transkriptionskvalitet, vilket kan vara arbetsintensivt.