salivnivåer

Salivnivåer avser mängden saliva som produceras och utsöndras av salivkörtlarna under en viss tidsperiod. Saliv spelar en viktig roll för munhälsa och matsmältning genom att smörja munnen, underlätta tugga och sväljning, skydda emaljen och hjälpa till att kontrollera mikrobiell tillväxt. Den dagliga produktionen varierar hos friska vuxna och ligger ofta mellan cirka 0,5 och 1,5 liter. Flödet kan mätas som unstimulerat (viloflöde) och stimulerat (till exempel vid tuggning eller smak).

Mätning och normala värden används inom klinisk odontologi och fysiologi. Sialometri är den vanligaste metoden för att bedöma salivnivåer. Samplingsmetoder inkluderar passiv samling över 5–15 minuter eller stimulering under liknande tidsperiod. Vanliga flödeshastigheter är cirka 0,3–0,5 ml/min för unstimulerat flöde och cirka 1–2 ml/min för stimulerat flöde, med variation mellan individer och över tid.

Faktorer som påverkar salivnivåer inkluderar hydrering, tid på dagen, ålder och medicinering (till exempel antikolinerga läkemedel, vissa antidepressiva eller diuretika). Rökning, kost, stress och allmän hälsa påverkar också produktionen. Sjukdomar som Sjögrens syndrom, diabetes eller infektioner i salivkörtlarna kan minska salivproduktionen, medan neurologiska tillstånd eller vissa mediciner kan öka eller försämra kontrollen av salivflödet.

Klinisk betydelse: låga salivnivåer, ofta kallat xerostomi, ökar risken för karies, bakteriell och candidainfektion i munnen samt muntorrhet och slemhinneirritation. Höga salivnivåer, eller sialorré, kan förekomma vid vissa neurologiska tillstånd eller som biverkning av läkemedel och kan påverka komfort och sväljningsförmåga. Bedömning av salivnivåer används därför för diagnostik och behandling vid olika munhälsorelaterade tillstånd.