rymdmiljö

Rymdmiljö är de fysikaliska förhållandena utanför jordens atmosfär som påverkar farkoster, instrument och levande organismer. Den präglas av mycket lågt tryck (nästan vacuum), extrem temperaturvariationer, strålning samt avsaknad av atmosfäriskt skydd. Inom låg omloppsbana förekommer atomärt syre och plasma från solvinden, medan längre bort dominerar kosmisk strålning och solpartiklar. Mikrometeoroider och rymdskräp utgör också mekaniska risker.

Huvudfaktorerna i rymdmiljön och deras effekter inkluderar vakuumets påverkan på tätningar och ytor, erosion av material och risk för skador från mikrometeoroider. Mikrogravitationen påverkar fluiddynamik och människokroppens fysiologi, vilket bland annat kan leda till minskad benmassa och muskelförtvining under längre uppdrag. Termiska förhållanden kräver avancerad termisk kontroll eftersom utrustning och människor utsätts för stora temperaturväxlingar. Strålningen, särskilt kosmisk strålning och solpartiklar, ökar cancer- och strålningsrelaterade risker och kan påverka elektronik och sensorer. I låg omloppsbana måste även atomärt syre och plasmaspåverkan beaktas när det gäller materialnedbrytning och korrosion.

Motåtgärder inkluderar strålskydd och erosionstabilt skrov, robusta material och konstruktioner, skyddsskikt samt effektiva termiska kontrollsystem och redundans i kritiska system. För människor används rymdräkter och livsuppehållsapparater, tillsammans med regler för exponering. Planering och forskning inom rymdväder, dosimetri och materialutveckling syftar till att minska riskerna och förbättra säkerhet och prestanda i rymden.