reglerteknisk

Reglerteknik är en ingenjörsdisciplin som studerar hur dynamiska system kan styras mot mål genom feedback. Termen används både om själva området och om metoder som reglerdesign och systemanalys. Målet är att få stabila, pålitliga och effektiva system som svarar avsett på indata och störningar.

Reglerteknik bygger på modelleringsparadigm som kontinuerliga och diskreta tidsmodeller, bland annat tillståndsrum och överföringsfunktioner. Vanliga reglerstrategier inkluderar proportional-integral-deriv (PID) reglering, robust kontroll, adaptiv kontroll och modellbaserad reglering som modellprediktion. Viktiga begrepp inkluderar stabilitet (Nyquist/Bode/Routh-Hurwitz), prestanda (till exempel svarstid och överskjutning) och systemidentifikation.

Användningsområdena spänner över processindustrin (kemisk och olja/gas), tillverkning, robotik, fordons- och rymdteknik, energisektorn och byggnadsautomation. Ett vanligt exempel är temperaturreglering i en process eller positionsreglering i en robot. Reglerteknik används ofta i realtid med sensorer, ställdon och inbäddade kontrollsystem.

Arbetsflödet innefattar modellering, simulering och design i verktyg som MATLAB/Simulink, LabVIEW eller Python-bibliotek. Efter design följer implementering i inbyggda system, tester och verifiering för att uppfylla krav på tillförlitlighet och säkerhet. Reglerteknik är ofta tvärvetenskaplig och involverar elektroteknik, mekanik och datavetenskap.

Framtida trender inkluderar digitalisering och digitala tvillingar, data-driven och AI-assisterad kontroll samt ökade krav på cybersäkerhet och livscykelhantering. Reglerteknik berör standarder och regulatoriska krav inom process- och maskinstyrning och kopplas nära automation och mekatronik.