reentrykretsar

Reentrykretsar är neurala återkopplingsslingor där information kontinuerligt återinträder mellan olika hjärnområden efter den initiala bearbetningen. Genom snabb, ömsesidig kommunikation mellan cortex och andra strukturer fungerar dessa flöden som en mekanism för att integrera och binda olika perceptuella element till ett sammanhängande upplevelse.

Begreppet kopplas till teorier om hur hjärnan arbetar med perception, uppmärksamhet och medvetande. Begreppet populariserades av Gerald Edelman och Giulio Tononi i samband med beskrivningar av hur olika hjärnområden kommunicerar i återkommande, strukturerade mönster snarare än i enkla, endimensionella återkopplingsslingor. Reentry uppfattas som ett dynamiskt, kontextberoende processmåleri där information från flera källor kontinuerligt koordineras över tid.

Strukturmässigt involverar reentrykretsar ofta cortico-kortikala och thalamo-kortikala banor som möjliggör ömsesidig påverkan mellan sensoriska, associationella och motoriska områden. Mekanismer som fas-synkronisering av hjärnvågor (till exempel gamma- och cross-frequency coupling) anses spela en central roll i tidslig samordning och bindning av feature-information som färg, form och plats. Funktionellt kopplas reentry till perceptuell binding, uppmärksamhet, arbetsminne och ibland aspekter av medvetande, eftersom den kontinuerliga repassagen av information kan skapa en gemensam representationsstruktur över nätverk.

Forskning stöder reentry som en betydelsefull komponent i hjärnans dynamik, men det råder debatt om dess fria bidrag till medvetandet och hur säkert man kan påvisa reentrys roll i olika uppgiftssituationer. Kritiker påpekar att begreppet kan vara svårt att operationalisera och att alternativa modeller också kan förklara liknande fenomen.