rasteriserings

Rasterisering är processen att konvertera vektorgrafik eller geometriska primitivor till en rasterbild på ett regelbundet pixelnät. Denna omvandling gör det möjligt att visa grafik på rasterbaserade skärmar genom att avgöra vilka pixlar som ska färgas för varje geometrisk form.

I 2D-rasterisering fylls polygoner genom att avgöra vilka pixlar som ligger inom polygonens gränser, ofta med användning av kantfunktioner eller scanline-tekniker. I 3D-rasterisering används trianglar som grundläggande primitiva; varje triangel konverteras till en uppsättning pixlar med tillhörande djupvärden (z-värden) för synlighetsbestämning via en djupbuffert. Innan rasterisering sker genomgår scenen verticesprocessning, klippning, perspektivdelning och viewport-transformering.

En typisk renderingspipeline består av: vertex shading och primitive assembly, clipping och perspective divide, rasterisering till fragment (pixlar som påverkas av primitiva), fragment shading (märker färg och ljus) och kombinerande operationer som blandning och djupprov. Djupreglering gör att ytor bakom andra ytor döljs i synfältet.

Aliasing, där kanter blir jagande eller flimmerande, är en vanlig utmaning. För att förbättra bildkvaliteten används anti-aliasing-tekniker som MSAA eller FXAA, samt över-sampling eller kantbaserad uppskattning av pixelers täckning. Rasterisering skiljer sig från ray tracing genom att den fokuserar på att snabbt färglägga pixlar för varje primitiva del i realtid, ofta med kompromisser i global belysning, medan ray tracing simulerar ljusströmmar mer fysikaliskt men tynga beräkningar.

Råvaran i modern datorgrafik är rasterisering i realtid, integrerad i grafikkortens pipeline och anpassad för interaktiv rendering av spel, användargränssnitt och 2D/3D-applikationer.