rapporteringspraksisser

Rapporteringspraksisser är de rutiner, principer och processer som organisationer använder för att samla in, bearbeta, verifiera och presentera information till olika intressenter. Begreppet omfattar såväl finansiell rapportering som icke-finansiell rapportering (till exempel hållbarhets- eller ESG-rapportering), samt risk- och efterlevnadsrapportering och operativa nyckeltal. En viktig distinktion är mellan intern styrd rapportering till ledning och styrelse samt extern rapportering till investerare, myndigheter och allmänhet.

Vanliga ramverk och standarder inkluderar finansiell rapportering enligt IFRS eller GAAP, och icke-finansiell rapportering enligt riktlinjer som GRI, SASB eller CSRD i EU. För intern rapportering används ofta styrningsramverk som COSO och processer för riskidentifiering och kontroll. En viktig del av rapporteringspraksissen är datahantering: robust data governance, datakvalitet, konsolidering, rättelser, verifiering och tidsplanering för rapportering. Assurance eller revision av informationen kan tillkomma för ökad trovärdighet.

Regelverk och kontext varierar mellan länder och sektorer. I Sverige krävs årsredovisning enligt årsredovisningslagen och, inom EU, uppfyllande av hållbarhets- eller icke-finansiell rapportering enligt CSRD för större företag. Styrelsen har ofta ansvar för översyn av rapporteringspraxis genom revisions- eller riskutskott och övergripande policys.

Utmaningar innefattar fragmenterad data, kostnader för efterlevnad och förändrade standarder. Fördelarna inkluderar ökad transparens, jämförbarhet, bättre riskhantering och stärkt förtroende hos externa och interna aktörer.