radonhalternas

Radonhalterna avser koncentrationen av radon i inomhusluft och mäts i becquerel per kubikmeter (Bq/m3). Radon är en luktfri och osynlig gas som bildas vid uranets sönderfall i marken och kan tränga in i byggnader genom sprickor i grundläggningen, konstruktioner och ventiler. Långvarig exponering för höga halter ökar risken för lungcancer, särskilt bland rökare. Eftersom halterna kan variera mellan byggnader och årstider är mätningar viktiga för att bedöma risken.

Radonhalterna varierar stort mellan olika byggnader och platser. Utomhus ligger nivåerna vanligtvis runt 5 Bq/m3, medan indorhallar ofta är högre beroende på geologi, byggnadsdesign och ventilation. För att få ett representativt medelvärde rekommenderas långtidstest som varar flera månader (vanligtvis 3–12 månader). Kortare tester, ofta 2–7 dagar, kan ge en snabb indikation men är mer känsliga för tillfälliga variationer.

Hälsorisker och riktlinjer: Världshälsoorganisationen rekommenderar att årlig medelhalt inte överstiger 100 Bq/m3 som mål i bostäder, medan europeiska riktvärden ofta sätts till 300 Bq/m3. I Sverige används ett åtgärdsarbete som i praktiken pekar mot att åtgärder bör övervägas när radonhalten når ungefär någonstans runt 200 Bq/m3 i bostäder. Riskerna är högre för personer som röker eller har lång exponering.

Åtgärder för att sänka radonhalterna omfattar förbättrad ventilation, tätning av sprickor och golv, samt radonsug eller sub-slab-de pressurization i källare och jordkällare. Efter åtgärder bör ny mätning göras för att säkerställa att halterna understiger referensvärden. Regelbunden uppföljning och replikering av mätningar rekommenderas särskilt vid renoveringar eller holistiska ändringar i byggnadens ventilationssystem.