Radonhalterna

Radonhalterna avser koncentrationen av radon i inomhusluft, vanligtvis uttryckt i becquerel per kubikmeter (Bq/m^3). Radon är en radioaktiv ädelgas som bildas i nedbrytningskedjan av uran i mark, berggrund och byggmaterial. Eftersom radon kan tränga in i byggnader genom sprickor i grundläggning, golv, avlopp och ventiler kan det ackumuleras i bostäder och arbetslokaler, särskilt där ventilationen är begränsad.

Långvarig exponering för radon ökar risken för lungcancer. Risken är högre för rökare än för icke-rökare, men även personer som inte röker kan påverkas. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att inomhusradon hålls så lågt som möjligt, med en referensnivå på 100 Bq/m^3 som mål. Europeiska unionen har i vissa sammanhang använt en referensnivå upp till 300 Bq/m^3 för bostäder enligt Euratomdirektiv.

Mätning av radon kan göras som korttidsmätningar eller långtidsmätningar. Korttidsmätningar räcker ofta några dagar till en vecka och används för snabb översikt. Långtidsmätningar varar flera månader upp till ett år och ger en mer exakt bild av årliga medelnivåer. Det finns olika typer av detektorer, inklusive passiva alfa-spårare och aktiva kontinuerliga mätare, som placeras i vanligt vistelseutrymmen.

Om radonhalterna överstiger referensnivån bör åtgärder övervägas. Åtgärder inkluderar förbättrad ventilation, tätning av sprickor och öppningar som radon kan använda som ingångsvägar, samt installation av radonreducerande system som underliggande dränering eller subslab-sugning. Vid nybyggnation kan radonsäkra konstruktionsmetoder och tät konstruktion förebyggande användas. Radonhalterna varierar efter geologi, byggnadskonstruktion och användning, vilket gör mätning och eventuella åtgärder viktiga för inomhusmiljön.