påtal

Påtal är en term i svensk straffrätt som avser den del av den offentliga åklagarverksamheten som leder från en förundersökning till beslut om åtal eller avslutning av ärendet utan åtal. Begreppet beskriver alltså hur staten, via en åklagare, bedömer om ett misstänkt brott ska vidareutredas och eventuellt väcka åtal i domstol. Förundersökningen kan ofta inledas och leds av polisen under åklagarens tillsyn, och påtal innefattar den fortsatta prövningen av vad som framkommit under utredningen.

När förundersökningen avslutas gör åklagaren ett avgörande om det finns tillräckligt med bevisning för att väcka åtal. Ett beslut om att väcka åtal innebär att ett formellt åtal mot misterkän identitet och gärningarna läggs fram i en stämningsansökan eller åtal, som överlämnas till domstol. Om åtal inte väcks, avslutas ärendet vanligtvis genom avskrivning eller annan uppgörelse enligt gällande regler.

Påtalet som begrepp är nära kopplat till innehållet i Rättegångsbalken och annan relevant lagstiftning som reglerar offentliga åtgärder i straffprocessen. Det är viktigt att notera att påtal generellt beskriver den övergripande process som leder fram till åtal, medan åtal i sig är den formella stämningen som inleder en rättsprocess i domstol.

Sammanfattningsvis är påtal det övergripande arbetet där åklagaren beslutar om vidare åtgärder i en misstänkt brottmåls sak, medan åtal är den formella åtgärden som väcker en rättsprocess i domstol.