pulverbeläggningar

Pulverbeläggningar är en beläggningsmetod där torrt pulver av polymerer, pigment och tillsatser appliceras på en yta och därefter härdas i en het ugn till en sammanhängande film. Systemet kräver inget lösningsmedel, vilket ger låga utsläpp av flyktiga organiska föreningar och ofta bättre arbetsmiljö.

Processen består vanligtvis av tre steg: ytrensning och förbehandling (till exempel avfettning och fosfatering), applicering av pulveret genom elektrostatisk sprutning eller i ett fluidiserat bäddsystem, samt härdning i ugn där pulvret smälter och bildar en slitstark film. Temperaturen och härdtiden anpassas efter typ av pulver och önskad tjocklek.

Material och typer: pulverbeläggningar delas huvudsakligen upp i termosetika (epoxi, polyester och epoxy-polyesterhybrider) och termoplastiska pulver (till exempel polyolefiner som polypropen och polyeten samt fluorpolymerer som PVDF). Valet påverkar kemisk motståndskraft, UV-stabilitet, glans och slitstyrka. Pulver kan uppnå olika texturer och färger och används på olika metaller, särskilt stål och aluminium.

Användningsområden och fördelar: pulverbeläggningar används inom bil- och transportsektorn, bygg- och arkitekturprodukter, hushållsapparater och industriell utrustning. Fördelen är jämn täckning över komplexa geometrier, god korrosions- och kemikaliebeständighet, god färgåtergivning och låg miljöpåverkan på grund av låga VOC-utsläpp och återvinningsbart överskott.

Begränsningar och miljöaspekter: processen kräver ugn och ofta förbehandlingssteg, vilket påverkar kostnader och energikrav. Vissa applikationer är begränsade av temperaturtålighet och geometri. Hälso- och säkerhetsarbete med damm och spridning av pulver kräver lämpliga åtgärder och regelverk följs, inklusive hantering av överfall och återvinning.