processrätt

Processrätt, eller processrättsliga regler, är den del av rättsordningen som reglerar hur rättigheter görs gällande och hur tvister löses i domstol och hos offentliga myndigheter. Den föreskriver hur ett ärende ska väckas, hur förfarandet går till, vilka uppgifter parterna har, hur bevisning får användas, hur domstolens beslut fattas och hur beslut kan överklagas och verkställas. Processrätten styr även myndighetsbeslut som kan få rättsverkningar, till exempel i förvaltningsprocesserna.

Processrätten delas vanligtvis in i civilprocess, straffeprocess och förvaltningsprocess, där gemensamma rättsgrundsatser som kontradiktoriskhet (rätt att bemöta motparten), offentlighet, rätt till försvar, likabehandling av parter och proportionalitet gäller. Bevisregler, tidsfrister, och regler för muntlighets- och skriftväxling reglerar hur ärenden utreds och hur sakfrågan prövas. Förfarandets gång avgörs ofta av en kombination av domstolens aktiva roll och parternas aktiva försvar.

Relationen mellan processrätt och materiell rätt är central: processrätten ger verktygen att få rättsfrågorna prövade, medan materiell rätt anger vad som ska avgöras. I Sverige regleras civilprocessen främst av rättegångsbalken och andra speciallagar; EU‑ och Europakonventionens krav på rättssäkerhet påverkar hur förfaranden utformas. Processrätten har förändrats genom reformer för att stärka rättssäkerheten och effektiviteten i rättsprocessen.