problemlösningsbaserad

Problemlösningsbaserad är en utbildnings- och arbetsmetod där fokus ligger på att studenterna lär sig genom att aktivt identifiera, analysera och lösa väldefinierade eller öppna problem. Till skillnad från traditionell föreläsningsbaserad undervisning utgår lärandet från ett problem som driver vilka kunskaper som behövs.

Metoden utvecklades inom medicinsk utbildning på 1960-talet vid McMaster University och har sedan spridits till många andra discipliner. I Sverige används termen ofta som problemlösningsbaserad eller problembaserad undervisning och återfinns inom hälso- och sjukvård, teknik, utbildning och företagsekonomi.

Den teoretiska grunden ligger i konstruktivism och social konstruktivism: kunskap ses som något som byggs av aktiva elever i samarbete när de arbetar med meningsfullt problem. Lärandet präglas av studentcentrering, handledarens roll som facilitator och disciplinöverskridande integration.

Genomförandet följer ofta en cykel där problem presenteras, arbetsgrupper kartlägger vad de behöver lära sig, planerar studier, söker information, utvecklar och försvarar en lösning samt reflekterar över processen och resultatet. Bedömning kan baseras på process, samarbete och slutlig lösning.

Fördelar inkluderar djupare förståelse, förmåga till transfer av kunskap, utvecklade samarbets- och problemlösningsfärdigheter samt ökad motivation. Kritik riktas mot tidskrav, behov av utbildade handledare, risk för ojämn deltagande och utmaningar vid bedömning.

Användningsområden är exempelvis medicin, teknik, utbildning och företagsekonomi; relaterade metoder är fallbaserad undervisning och inquiry-based learning.