prestandaökning

Prestandaökning är arbetet med att få ett system att svara snabbare, hantera fler samtidiga användare och använda färre resurser. Det omfattar både mjukvara och hårdvara samt nätverk och processer. Målet är oftast att uppfylla krav i funktionella och icke-funktionella krav, såsom svarstid, genomströmning och tillförlitlighet.

Vanliga mått är svarstid (hur lång tid det tar innan ett svar levereras), genomströmning (hur många enheter som behandlas per tidsenhet), latency, resursutnyttjande som CPU och minne, felprocent och tillgänglighet. Att fastställa en baslinje och tydliga mål är viktigt innan åtgärder vidtas. Profilering, lasttester och kontinuerlig övervakning används för att avgränsa flaskhalsar.

Vanliga tekniker inkluderar kod- och algoritmoptimering, caching av data och innehåll, databasoptimering (indexering, frågeoptimering, eventuellt denormalisering), preloading och lazy loading, asynkron bearbetning och parallelisering. På systemnivå kan man arbeta med vertikal och horisontell skalning, lastbalansering, optimering av resursanvändning samt infrastrukturförbättringar som virtuella maskiner, containrar och molntjänster. Leverans av innehåll via CDN och förbättrad frontendoptimering påverkar ofta användarupplevelsen markant.

Processen för prestandaökning följer vanligtvis en cykel: kartlägga nuvarande prestanda, definiera mål, planera åtgärder, implementera förbättringar, köra tester och kontinuerlig övervakning. Iterativt arbete och tydlig dokumentation är viktigt för att hantera komplexitet och avvägningar mellan kostnad, nytta och risk.

Prestandaökning är ofta en del av ett övergripande ramverk för prestandahantering och är nära kopplat till krav på pålitlighet och skalbarhet.