prestandaverifiering

Prestandaverifiering är en process inom system- och mjukvaruutveckling som syftar till att säkerställa att ett system uppfyller de krav på prestanda som ställs av användare och affärsbehov under olika belastningsnivåer. Verifikationen fokuserar vanligtvis på mål för svarstider, genomströmning, tillgänglighet och resursutnyttjande samt hur dessa faktorer förändras när belastningen ökar.

Nyckelparametrar som ofta mäts är svarstid (till exempel med mått som median och percentiler som p95 eller p99), genomströmning (t.ex. antal begäranden per sekund), felprocent, latensfördelning och resursanvändning (CPU, minne, disk I/O, nätverk). Även stabilitet över tid, skalbarhet samt återhämtningsförmåga efter fel tas i beaktning. Ett tydligt uppsättning av accepterade kriterier och exit-kriterier används för att avgöra om en release kan gå vidare.

Metoderna inkluderar olika former av prestandatester såsom lasttest, stresstest, soak-test och volymtest, samt benchmarking och profilering för att identifiera flaskhalsar. Arbetsflödet innefattar planering, miljöuppsättning som speglar produktionen, utformning av scenarier, körningar, insamling och analys av data samt rapportering och beslut om optimeringar och kapacitetsplanering.

Utmaningar består ofta i att reproducera produkionsmiljön exakt, hantera realistiska data och kostnader för infrastruktur. Resultatet används för kravverifiering, optimering av applikationen och dimensionering av infrastrukturer för framtida belastningar, samt som bas för beteende- och acceptanskriterier i leveranser. Prestandaverifiering knyter ofta an till standarder och ramverk för kvalitet och testning, inklusive principer kring prestandaeffektivitet i kvalitetsmodeller.