prestandaförbättring

Prestandaförbättring är processen att göra ett system snabbare eller mer ressursutnyttjat. Det kan ske inom programvara, maskinvara och affärsprocesser och syftar vanligtvis till att sänka svarstider, öka genomströmningen eller minska energiförbrukningen utan att äventyra funktionalitet eller kvalitet.

Arbetsflödet för prestandaförbättring består ofta av att definiera mål och nuvarande nivå, skapa en baslinje med relevanta mätvärden, identifiera flaskhalsar med profileringsverktyg, genomföra förändringar, testa noggrant och jämföra med baslinjan. Det är vanligt att arbeta iterativt och undvika prematura optimeringar innan viktiga problem är identifierade.

Vanliga metoder inkluderar algoritmförbättringar och val av effektiva datastrukturer, caching och memoization, parallellisering och samtidiga processer, optimering av I/O, nätverk och databaser, samt låg-nivå optimeringar som minnes- och processoranvändning eller vectorisering där det är meningsfullt. Beroende kontext kan även kommando- och arkitekturval spela en roll, liksom överväganden kring skalbarhet och felkänslighet.

Risker och avvägningar ingår ofta att förbättrad prestanda kan göra systemet mer komplext, dyrare och mindre underhållbart eller portabelt. Därför bör varje optimering motiveras med tydliga mätetal och riskbedömningar, och dokumentation samt återställningsplan bör finnas.

Mätetal och verktyg som används omfattar svarstid, genomströmning (begäranden per sekund), latency-fördelning, CPU- och minnesanvändning, energiförbrukning per operation samt skalbarhet. Profilverktyg, belastningstester och spårning används för att samla in data och verifiera förbättringarna.