preamplifiern

Preamplifiern, eller förförstärkaren, är en elektronisk förstärkare som ökar svaga signaler från ljudkällor till nivåer som kan behandlas vidare av en senare förstärkare eller inspelningsutrustning. Den används inom ljudinspelning, liveljud och hemmabio för att matcha impedanser och förbättra signal-till-brus-förhållanden. Huvuduppgiften är att tillföra tillräcklig förstärkning samtidigt som man bibehåller låg brusnivå och god ljudkvalitet.

Vanliga typer inkluderar mikrofonförförstärkare, som ofta ger flera tiotal decibel av förstärkning och har låg ingångsimpedans; phono-förstärkare, som förstärker skivspelarsignaler och tillhandahåller RIAA-ekvation; och instrumentförförstärkare för gitarr eller bas. Vissa enheter kombinerar flera funktioner i en enda låda. Preamplifiern levererar vanligtvis en linjenivåutgång som kan matas in i en effektförstärkare eller ljudinterface.

Teknik och konstruktion varierar. Rörförstärkare (valv) anses ofta ge en varm ton, men kräver mer skötsel och kostar mer. Solid-state-förstärkare med transistorer eller op-amp är vanliga och ger låg brusnivå och hög stabilitet. Viktiga parametrar är förstärkning, ingångs- och utgångsimpedans, brus, dynamiskt omfång och distorsion. Filtrering och optimerad frekvensrespons, särskilt i phono-steg, är vanligt.

Driftsmässigt fungerar preamplifiern som en länk mellan källan och senare förstärkare. Den bör ha störnings- och skyddsfunktioner, en stabil strömförsörjning och korrekta kontakter för att minimera elektromagnetisk störning och brus. Tillsammans med en effektförstärkare utgör förförstärkaren en central del av ljudsystemets kedja.