effektförstärkare

Effektförstärkare är en elektronisk enhet som ökar effekten i en signal så att den kan driva belastningar som kräver mer kraft, till exempel högtalare eller sändare. Den tar en lågeffektssignal från en föregångare och levererar en starkare utgångssignal med hjälp av en egen kraftförsörjning. Lasten kopplas vanligtvis via impedansanpassning, till exempel högtalare på 4–8 ohm eller RF-antenner på cirka 50 ohm.

Klassificering efter ledningsläge omfattar klass A, B, AB, C och D. Klass A ger mycket hög linjäritet men låg effektivitet; klass B och AB erbjuder bättre effektivitet med mindre linearitet; klass C används främst i RF där exakt förstärkning inte krävs. Klass D är en switchande konstruktion med mycket hög effektivitet och används i moderna förstärkare.

Viktiga parametrar inkluderar förstärkning, bandbredd, distorsion (THD), tidsrespons och effektivitet. Effektförstärkaren måste matcha lasten via impedansanpassning och hantera krav på kraftförsörjningen; i ljudapplikationer används ofta linjära strömförsörjningar eller switchande domäner med filtrering. Värmehantering och användning av återkoppling (feedback) är vanligt för att reducera distorsion.

Användningsområden inkluderar ljudförstärkare i hi-fi- och PA-system, sändare och kommunikationsutrustning samt instrumenteringssystem. Integration med föregångare, filter och kraftförsörjning varierar mellan applikationer; moderna system använder ofta klass-D-moduler och integrerade förstärkare för hög effektivitet och kompakt storlek.