policysättning

Policysättning är offentliga myndigheters process för att formulera policyer — mål, principer och åtgärder som ska styra samhällets utveckling. Den omfattar definition av problem, målformulering, utformning av åtgärder och beslut om hur insatser ska genomföras och finansieras. Policysättning skiljer sig från implementering och uppföljning, men är nära sammanlänkad med dem i en kontinuerlig cycle av beslut och lärande.

Processen beskrivs ofta som en cykel eller kedja av faser: problemidentifiering, agendapositionering, policyformulering, beslut, genomförande, uppföljning och utvärdering. Beslut påverkas av evidens, forskning, expertbedömningar och synpunkter från olika intressenter, såsom myndigheter, näringsliv, civila samhället och medborgare. Policyanalys, konsekvensutredningar och kostnads-nyttoanalyser används för att bedöma effekter, kostnader och risker.

Aktörer och nivåer är centrala: statliga myndigheter, regionala och kommunala förvaltningar, lagstiftare, oberoende myndigheter, forskare samt intressegrupper och företag. Policysättning sker ofta i samarbete mellan olika sektorer och nivåer och kräver öppenhet och ansvarsskyldighet för att få legitimitet.

Teoretiska perspektiv som ofta används inkluderar rational choice, inkrementalism, Kingdons multiple streams och policynätverk, vilka förklarar hur val uppstår under olika politiska och organisatoriska kontexter. Instrumenten innefattar regler, skatter och subventioner, offentlig leverans av tjänster, information och kommunikation samt incitamentsstrukturer.

Exempel på tillämpningar inkluderar klimatpolitik, utbildningsreform, hälso- och sjukvård samt infrastruktur. Policysättning är därmed en central del av styrning och offentligt ansvar.