polarkroppen

Polarkroppen är en mycket liten haploid cell som bildas vid oogenesen hos däggdjur och många andra organismer. Den uppstår genom de två asymmetriska celldelningarna i meiosen som delar en stor oocyt i en stor äggcell och en mycket liten polarkropp. Den första polarkroppen bildas under meios I och den andra under meios II, vanligtvis efter befruktning. Polarkropparna innehåller den del av den maternella kromosomuppsättningen som inte förs vidare till äggcellen samt en begränsad mängd cytoplasma. Eftersom de är små och oftast inte kan befruktas degenererar de vanligtvis.

Funktion och betydelse: polarkroppens huvudsakliga roll är att möjliggöra asymmetrisk delning så att äggcellen får mycket cytoplasma och sakkunnighet i utvecklingen. De har ingen egen funktion i befruktningen. Polarkroppar används i forskning och kliniska sammanhang inom assisterad fortplantning, särskilt i polar body-biopsi som en metod för preimplantation genetic testing (PGT). Genom att analysera polarkroppar kan man få information om maternell genetik och vissa maternella mutationer utan att ta prov från det befruktade embryot. Resultaten speglar endast moder DNA och tolkningen påverkas av rekombinationer samt av eventuell mosaicism, vilket begränsar vad som kan utläsas.

Översikt: polarkroppen är en biprodukt av oogenesen som främst tjänar till att optimera äggcellens innehåll. I kliniska sammanhang används kunskapen om polarkroppar för genetisk diagnostik, men deras information är delvis begränsad och kräver expertbedömning.