polarisationsriktning

Polarisationsriktningen är orienteringen av det elektriska fältet i en elektromagnetisk våg när vågen är polariserad. För ljus kan riktningen vara konstant över tiden vid linjär polarisering, medan den är tidsvarierande vid cirkulär polarisering. Ellipisk polarisering är en mellanform där fältet beskriver en ellipse. Polarisationsriktningen är en central egenskap hos ljus som påverkar hur det interagerar med optiska material och polariserare.

Riktningen och graden av polarisering kan beskrivas med olika parametrar. För linjär polarisering är den relevanta riktningen vinkeln theta i förhållande till en referensaxel. Intensiteten som passerar genom en polarisator med transmissionsaxel vinkel phi följer Malus lag: I_out = I_in cos^2(phi − theta). För en fullständigt generell beskrivning används Stokes-parametrar Q, U och V; riktningen hämtas från Q och U via theta = 1/2 arctan(U/Q). Vid cirkulär polarisering är theta obestämbar och V ≠ 0.

Användningar och sammanhang: polarisationsriktning används i polarimetrik, fjärranalys, fotografisk och industriell optik samt i studier av material som är birefringenta. Genom att kontrollera polarisationsriktningen med polarisatorer, vågplattor och liknande kan man analysera eller filtrera ljus beroende på dess polariseringstillstånd.