parotiskörteln

Parotiskörteln, eller glandula parotidea, är den största av kroppens salivkörtlar. Den producerar främst serös saliv och har en viktig roll i munhålan. Körteln ligger i ansiktets preaurikulära region, framför och nedanför örat, längs ramus mandibulae och processus zygomaticus. Den består av två lober, superficial och deep, som avgränsas av ansiktsnerven CN VII som passerar genom körteln.

Ductus parotideus, även kallad Stenons kanal, löper från körteln genom kindens vägg och öppnar sig i munhålan framför den övre andra molaren. Salivproduktionen ökar vid stimulans, och parotiskörteln utsöndrar främst serös vätska rik på enzymet amylas.

Innervationen är huvudsakligen parasympatisk, via CN IX (glossopharyngeusnerven) som når den via otic ganglion. Postganglioniska fibrer följer auriculotemporalnerven (grenen V3) till körteln. Sympatisk innervation kommer från det övre cervikala ganglion.

Kliniskt är parotiskörteln kopplad till flera tillstånd, bland annat parotit (inflammation i körteln, exempelvis orsakat av mumps), tumörer som pleomorft adenom och Warthin-tumör samt sialolithiasis i parotisdelen. Diagnostik kan innefatta klinisk undersökning, ultraljud eller annan bilddiagnostik och fin-nålspunktion vid tumörmisstanke. Behandling beror på etiologi och kan vara konservativ vård, behandling av infektion eller kirurgisk excision av tumören med bevarande av ansiktsnerven. Parotiskörteln samverkar med andra salivkörtlar för att bilda saliva som skyddar och fuktar munhålan samt stödjer matsmältningen.