paratyreoideahormonet

Paratyreoideahormonet (PTH) är ett polypeptidhormon som produceras av paratyreoideakörtlarna. Det spelar en central roll i regleringen av kroppens kalcium- och fosfatbalans och är viktigt för benremodellering samt neuromuskulär funktion.

Frisättningen av PTH styrs framför allt av serumkalcium. Vid låga kalciumnivåer utsöndras mer PTH. Hormonet ökar serumkalcium genom tre huvudsakliga vägar: ökad bennedbrytning via osteoblaster som aktiverar osteoklaster, ökad reabsorption av calcium i distala tubuli i njurarna och stimulering av 1α-hydroxylas i njuren som omvandlar 25(OH)D till aktivt calcitriol, vilket ökar intestinal kalcium- och fosfatresorption. PTH minskar även reabsorptionen av fosfat i proximala tubuli, vilket ökar fosfatutsöndringen.

Verkningsområdena är huvudsakligen skelett och njurar. PTH verkar via PTH1R-receptorer som aktiverar Gs-protein/PKA-signalering och indirekt via RANKL-förmedlad osteoklastaktivering.

Klinisk betydelse: Primär hyperparatyreoidism orsakas av överproduktion av PTH, ofta orsakad av adenom i en av de fyra paratyroideakörtlarna. Sekundär hyperparatyreoidism förekommer vid kronisk njursjukdom eller vitamin D-brist. Hypoparatyreoidism innebär låg PTH och leder till hypokalcemi. Diagnos innebär mätning av serumkalcium, fosfat, PTH-nivåer och vitamin D-status, ofta kompletterad av klinisk bedömning och bilddiagnostik vid behov.

Behandling: Primär hyperparatyreoidism behandlas oftast med kirurgisk avlägsnande av överaktiva körtlar. Sekundär hyperparatyreoidism vid CKD hanteras med fosfatbindare, aktivt vitamin D eller analoger samt ibland cinacalet, medan hypoparatyreoidism behandlas med kalcium och aktivt vitamin D; rekombinant PTH kan övervägas i vissa fall.