osseös

Osseös är ett adjektiv som beskriver ben eller benvävnad. Inom medicin används termen för att referera till strukturer som utgör skelettet eller till vävnad med benlika egenskaper.

Benvävnaden utgörs av två övergripande typer: kompakt (cortical) ben som stärker skelettet och ligger runt den medullära kärnan, samt spongiös (cancellös) ben som består av trabekler och finns i ändarna av långa ben samt vid skelettens inre delar. Denna uppdelning ger både hållfasthet och lätthet.

Den biologiska uppbyggnaden består av celler – osteoblaster, osteocyter och osteoklaster – och en extracellulär matrix av kollagen typ I och mineraler, främst hydroxyapatit. Ben bildas genom ossification, antingen intramembranöst (till exempel platta benen i kraniet) eller endokondral (de flesta långa ben). Tillväxten sker via epifysplattor.

Benvävnaden genomgår konstant remodellering där osteoblaster bygger nytt ben och osteoklaster återvinner gammalt. Denna process regleras av hormoner, mekanisk belastning och näringsstatus och är central för bentäthet och mineralbalans.

Medicinska tillstånd som påverkar osseös vävnad inkluderar osteoporos, osteomalaci och osteogenesis imperfecta. Vid diagnostik används röntgen, CT eller MRI och bentäthet via DXA för att bedöma ossseösa förändringar och risker.