operativsystemdrivere

Operativsystemsdrivere är mjukvara som tillhandahåller en översättning mellan operativsystemets mjukvarulager och datorns hårdvara. De fungerar som ett abstraktionslager som översätter generella operationer till enhetsspecifika kommandon och hanterar resurser såsom I/O-portar, minnesområden och avbrott. Utan rätt drivrutin kan en maskinvara vara oimplementerad eller fungera felaktigt.

Drivrutiner kan vara i kärnan (kernel-mode) eller i användarläge (user-mode), beroende på operativsystemets arkitektur. De flesta hårdvaruenheter kräver kärn-lägen för full kontroll och prestanda. Exempelvis används inom Windows drivrutinsmodellerna WDM och WDF; i Linux är drivrutiner oftast inbyggda som kernel-moduler; i macOS hanteras de ofta genom I/O Kit och kernel extensions.

Drivrutinerna laddas och matchas mot hårdvaran via enhetens identiteter och busstöd (såsom PCI, USB, etc.). När rätt drivrutin har laddats exponerar den ett gränssnitt som högre lagret eller användarprogram kan använda för att kommunicera med enheten. Installations- och uppdateringsprocesser varierar mellan plattformar och kan kräva signering och certifiering, särskilt i säkrare miljöer.

Säkerhet är en viktig aspekt, eftersom drivrutiner har djup åtkomst till systemet och hårdvaran. Felaktiga eller skadliga drivrutiner kan orsaka krascher, prestandaförsämringar eller säkerhetsrisker. Därför krävs noggrann testning, tillverkarsignering och regelbundna uppdateringar.

Rollen för operativsystemsdrivrutiner är central för hårdvarustöd, stabilitet och prestanda i moderna datorer, och underhåll av drivrutiner är en kontinuerlig process när ny hårdvara och mjukvara introduceras.