omkörning

Omkörning är en körteknisk manöver där ett fordon passerar ett långsammare fordon genom att byta körfält och köra förbi, för att sedan återgå till sitt ursprungliga körfält. Den används främst på tvåfiliga vägar och på flerfiliga vägar där trafikflödet kräver ett snabbare genomflöde.

Rättsliga regler för omkörning varierar mellan länder. Generellt får omkörning endast ske där vägmarkeringar tillåter det och sikten är god. Solidlinjer eller skyltar som förbjuder omkörning hindrar den. I Sverige och andra länder med högertrafik sker omkörning oftast i vänster körfält när det är möjligt och säkert, men den får inte ske om sikten är dålig, i kurvor eller backar, vid korsningar eller när annan skyltning förbjuder.

Säkerhetsaspekter: Omkörning innebär risker eftersom man närmar sig mötande trafik, cyklister och gående, och kan få konflikter i tät trafik. Det krävs god sikt, tillräckligt avstånd och tydlig signalering innan och under bytet. Undvik omkörning i dåligt väder, mörker eller när sikten är begränsad.

Genomförande: När villkoren är uppfyllda ska man i god tid signalera, kontrollera speglar och blinda vinklar, byta till omkörningsfilen och passera fordonet med tillräcklig hastighet. När passeringen är genomförd återgår man till rätt körfält och behåller ett säkert avstånd till föregående fordon.

Särskilda fall och undantag: Vid omkörning av cyklister, bussar eller tunga fordon krävs extra utrymme och uppmärksamhet. I tät trafik eller på väg med begränsad sikt bör omkörning undvikas. Om man tvekar bör man vänta bakom tills det finns en säker passage.