odlingscykler

Odlingscykler är begreppet för de återkommande faser som växtodling består av: jordförberedelse, sådd eller plantering, tillväxt, skörd och vila eller återhämtning. Genom att planera och samordna dessa faser över säsongen kan man utnyttja mark, vatten och näring mer effektivt, öka jordens näringshållning och minska risken för skador av sjukdomar och skadedjur.

En central del av odlingscykler är växtrotation. Genom att flytta olika grödor mellan platser över flera år minskar man uppbyggnaden av sjukdomar och skadedjur samtidigt som markens näringsbalans hålls. Baljväxter kan fungera som kvävegödsling genom symbios i rotsystemet, medan grödor med olika näringsbehov placeras på olika ställen i odlingströsklarna.

Succession och kontinuerlig skörd innebär att olika grödor sås eller planteras i följd eller samtidigt för att utnyttja marken längre under säsongen. Odlingens livscykler varierar mellan arter: årliga kulturer kräver en fullständig säsongscykel, medan biennaler och perenner planeras över flera år och ofta kräver längre vila mellan skörden.

Planering och uppföljning är centrala delar: man utarbetar en odlingsplan som sträcker sig över flera år, kartlägger vilka grödor som passar tillsammans och hur arbetsbelastning och skördeperioder fördelas. Jordhälsa beaktas genom regelbundna jordanalyser, kompostering och måttlig markbearbetning.

Klimat och plats påverkar cyklerna betydligt. I kallare områden kan täckning eller växthus förlänga säsongen och möjliggöra tidigare eller senare sådd. Odlingscykler är praktiska verktyg för småskaligt och offentligt jordbruk, villaträdgårdar och skolträdgårdar.