näbb

En näbb är fåglars munorgan och består av en benkärna i över- och underkäken som täcks av ett keratiniserat yttre lager kallat rhamphotheca. Hos de flesta moderna fåglar saknas tänder; tänder förekom hos utdöda förfäder och hos vissa tidiga fågelgrupper. Näbbens form och storlek varierar mycket mellan arter och speglar deras diet och livsmiljö. Den används för att fånga och bearbeta föda, bygga bo och försvara sig, samt i sociala sammanhang.

Beakens olika former speglar hur fågeln lever. Kort, bred näbb används av fröätare som plockar och krossar frön. Koniska näbbar hos många insekts- och fröätare är effektiva för att plocka små byten. Långt, spetsigt eller böjt oftast hos rovfåglar och fiskätare möjliggör fångst och rivning av kött eller fisk. Långt och smalt hos nektar- och inketsektätare som kolibrier underlättar åtkomst till nektar i blommor. Vattenfåglar som svanar, änder och gäss kan ha lamellära kanter längs näbbens kant för att filtrera små organismer ur vattnet.

Beaken växer kontinuerligt och slits på olika sätt beroende på användning. Rhamphothecaen tillåter stor anpassning till olika födokällor och miljöer, och näbbens form fungerar ofta som en viktig adaptiv egenskap i fåglars evolution. Beakens variation är ett klassiskt exempel på hur morfologi följer funktion i naturlig selektion.