nyckelarter

Nyckelart, eller keystone species, är en art vars effekt på ekosystemets struktur och mångfald är oproportionerlig stor i jämförelse med dess biomassa eller antal. Begreppet formulerades av ecologen Robert T. Paine på 1960-talet efter studier av intertidala samhällen längs Stillahavskusten i Nordamerika, där borttagandet av havs-stjärnan Pisaster ochraceus ledde till förlust av mångfald och omstrukturering av samhället.

Nyckelarter verkar genom olika mekanismer. Top-down-reglering innebär att predatorer minskar populationsstorlekar hos bytesdjur, vilket ofta låter växtsamhällen återhämta sig och mångfalden öka. Andra nyckelarter fungerar som ekosystemingenjörer som formar livsmiljöer, till exempel bävern som bygger dammar och skapar våtmarker.

Exempel finns i olika system. Vargar i Yellowstone minskade elkpopulationen och förändrade beteenden, vilket förbättrade vegetation och livsmiljöer för många arter. Bävrar skapar våtmarker som ökar biodiversiteten; havsottrar upprätthåller kelp-skogar genom att reglera skaldjur som äter kelp. Den klassiska studien av Pisaster ochraceus i nordvästra Stillahavsområden illustrerar hur borttagandet av en nyckelart minskar mångfalden.

Vikten av nyckelarter är kontextberoende. I vissa ekosystem finns inte en enskild nyckelart utan flera arter med ömsesidiga ersättningar, och begreppet kritiseras som förenklat. Trots det används det som ett användbart verktyg inom forskning och bevarande för att förstå hur bevarande av en art kan ge breda positiva effekter på ekosystemets funktion.

Bevarandestrategier som fokuserar på nyckelarter syftar till att skydda kritiska processer och habitat, vilket ofta ger större effekter än bevarande av arter utan hänsyn till deras ekosystemkontext.