normalmarknader

Normalmarknader, eller normala marknader, refererar till marknadsförhållanden som uppvisar de typiska egenskaperna hos en konkurrensmarknad under etablerade institutionella ramar. I sådana miljöer dominerar flera köpare och säljare, produkterna är oftast standardiserade eller homogena, inträde och utträde är relativt fritt och transaktionskostnaderna är rimliga. Prisbildningen kännetecknas av snabb prisupptäckt genom utbud och efterfrågan och marknaden tenderar att leverera resurser där de används mest effektivt.

Under normalmarknader antas informationen vara tillräcklig för beslut, eller åtminstone tillgänglig i den omfattning som krävs för rationella val. Konkurrensen leder till priser som speglar marginalkostnader och den underliggande nyttan för samhällsekonomin. Likviditet är hög och priset svarar relativt snabbt på förändringar i fundamentala faktorer som kostnader, teknologi och konsumentpreferenser.

I teorin används normalmarknader som referenspunkt för att analysera störningar och policyåtgärder. I praktiken kan marknader avvika från normalnivåer av flera skäl, till exempel genom monopol eller oligopol, asymmetrisk information, regleringar, externa effekter eller höga transaktionskostnader. Finansmarknader, arbetsmarknader och varumarknader kan alla beskrivas som normalmarknader när de uppvisar dessa typiska drag, även om verkligheten ofta innebär avvikelser från idealet.

Begreppet används som en baseline inom ekonomi och företagsekonomi för att beskriva förhållanden mot vilka störningar, kriser eller policyeffekter jämförs. Betydelsen är ofta kontextuell och syftar till hur väl marknaden fungerar enligt konkurrens- och informationsantaganden.